← Tillbaka

En hjälpande hand i Sydkorea – Minnen från världen

En hjälpande hand i Sydkorea - Minnen från världen

Det finns kulturer och så finns det superhärliga, vänliga kulturer. Den sydkoreanska gästvänligheten var något utöver vad vi är vana med från Norden.

Under våra veckor i Sydkorea reste vi runt i hela landet och bekantade oss med allt vad detta märkliga ställe har att erbjuda.

Vi mötte lokala som kunde mer eller mindre engelska och få turister. Ett roligt land på så sätt att det är lättare att komma i kontakt med lokalbefolkning än turister. Det är inte en självklarhet i Asien. Tänker till exempel Thailand.

Vi hade många fina möten i Sydorea, men ett stod över alla andra.

hjälpsamma sydkoreaner

En hjälpande hand utan gemensamt språk i Sydkorea

Jag och Patrik tog oss till östkusten i Sydkorea för att vandra. Nationalparken vi siktat in oss på heter Sokcho och är rätt välkänd i vandringskretsar. Har ni inte sett mitt inlägg från Sokcho rekommenderar jag att kolla in det, vyerna från våra vandringar är fenomenala.

Hur som helst, Sokcho är välkänd i Sydkorea men inte i internationella kretser. Därför fanns det inga lätta, smidiga sätt att ta sig ut till parken, förutom om manskulle tagit en endags tour från Seoul med turguide. Vi ville som alltid uppleva mer och planerade våra vandringsdagar själv.

Den första etappen var lätt, det var att ta buss från Seoul till Seoraksan. Där skulle vi byta buss til en lokalbuss ut till Sokcho. Där stötte vi på problem.

I Seoraksan fanns det ingen busstation för lokalbussar. De gick alla från olika busshållplatser som låg utspridda i staden.

Det fanns heller inga skyltar med annat än sydkoreanska tecken. Vi visste hur Sokcho såg ut på sydkoreanska så letade efter en sådan busshållplats tills vi insåg det inte skulle fungera. Det fanns för många busshållplatser och bussar.

En hjälpande hand utan gemensamt språk i Sydkorea

Vi frågade efter hjälp och fick veta från vilket område bussen skulle gå. Traskade dit, bara för att inse vi inte visste åt vilket håll vi skulle åka. Där och då fanns inga personer på busshållplatserna förutom en gammal sydkoreansk dam.

Vi gick fram till henne och försökte på engelska fråga om råd. Hon kunde absolut noll engelska men efter några upprepningar förstod hon vårt dåliga uttal av Sokcho.

Var vi stod var tydligen inte rätt ställe, men damen tog mig i handen och gick långsamt, långsamt iväg. Vi följde efter. Över gatan, några hundra meter ner stannade hon.

Här stod hon med oss och väntade tålmodigt när bussar kom och gick, tills hon stannade den riktiga bussen för oss. Vi hoppade på och försökte tacka henne så gott vi kunde.

Så tacksamma över hjälpen vi fått åkte vi sedan med rätt buss ut mot nationalparken.

Härliga och hjälpsamma sydkoreaner

Härliga och hjälpsamma sydkoreaner

Att träffa så här snälla och hjälpsamma människor händer sällan. I Sydkorea hände det ändå överraskande ofta. Då någon är så här vänlig mot en värmer det inte bara hjärtat utan man vill själv också fortsätta sprida samma glädje och hjälpsamhet.

Jag tror att den gamla damen och alla hjälpsamma sydkoreaner gjorde oss till lite bättre människor!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.