← Tillbaka

Obefogade rädslor då jag reser

Obefogade rädslor då jag reser

Jag är inte en nojig person – varken i allmänhet eller då jag reser.

I min värld går allt att fixa och att stöta på problem i olika situationer hör nästan lite till. Annars har jag kanske inte vågat tillräckligt?

Så tänker jag också då jag reser. Oroar mig inte för att bli sjuk eller rånad, tänker inte att någons primära tanke kunde vara att försöka lura mig. Tänker inte på trafikolyckor, matförgiftningar eller våldtäkter.

För sjuk, rånad eller lurad kan man ändå bli, hur försiktig man än är. Därför brukar jag möta världen med en stor skopa upptäckarlust och nyfikenhet, ett öppet sinne, samt en nypa självbevarelsedrift.

Hittills har det fungerat bra för mig.

För att jag kommit i kontakt med många hörn av vår värld, har jag också fått bekräftat för mig att jag överallt på jorden kan leva mitt liv som jag vill, bara jag anpassar det till kulturen, förutsättningarna och de normativa reglerna på den platsen.

Jag är såklart ändå ingen orädd supermänniska. Som alla har jag också konstiga, obefogade rädslor. Här är tre grejer jag är rädd för.

Tre obefogade rädslor då jag reser

Tre obefogade rädslor då jag reser

Mina rädslor då jag reser är inget jag tänker på jämt, men de kan av situationer triggas så jag verkligen lider av det. Jag jobbar aktivt med rädslorna för att försöka komma över dem och känner jag tar steg i rätt riktning.

Vilka rädslor känner du igen dig?

1. Rädd för att bli fängslad i diktatur

Tänkte först skriva att jag är rädd för diktaturer, men det stämmer inte riktigt trots att det är svårt att skilja min rädsla åt från det. Jag är egentligen rädd för att, hypotetiskt, gör något fel i en diktatur och bli straffad för det utan att ha en chans till rättsprövning.

Det här är så långsökt! Jag är inte en person som vanligen brukar hålla på med brott, så varför skulle jag börja med det om jag var på besök i diktatur, typ Nordkorea. Min rädsla handlar ändå mer om att göra ett brott i misstag och bli straffad med livstid, tortyr eller annat för ett brott man inte ens visste man begick.

Trots att det vore väldigt intressant att en dag besöka Nordkorea, vet jag seriöst inte om jag skulle våga. Måste jobba på min rädsla för att göra fel.

2. Rädd för att möta stora ormar

2. Rädd för att möta stora ormar

Det här är en rädsla jag tycker är ganska märklig. Vi har sett ormar i skärgården och hemma så länge jag kan minnas och trots att jag alltid hoppar till om jag håller på och stiga på en huggorm eller snok, är det ändå ingen stor grej.

Jag är ändå superrädd för att möta ormar utomlands. Att vandra i djungeln i Paraguay har till exempel varit något av det äckligaste jag någonsin varit med om. Kunde inte njuta av vandringen eller naturen för att jag hela tiden tänkte på att någon av lianerna som vi måste akta för på stigen kunde vara en orm. Tror min ormfobi har mycket att göra med djungelklimat, för varken då vi mött orm i molnskog i Cost Rica eller havsorm på Filippinerna har jag blivit traumatiserad.

3. Flygrädsla efter ett turbulent flyg

3. Flygrädsla efter ett turbulent flyg

Hade aldrig varit flygrädd innan jag för 6 år sedan var med på en mardrömsflight från Nairobi till London. Turbulent och stora luftgropar hela vägen, och jag flög ensam. Efter det blev jag flygrädd och fick i ett par år jobba stenhårt på att bli av med den rädslan.

Idag kan jag säga att jag blivit av med denna rädslan. Har i 9,8 av 10 flights inga som helst problem. Men så finns det alltid den där ena lite guppigare flygningen som triggar minnen från den hemskaste flygningen jag varit på och den känslan är svår att bli kvitt. Var ganska rädd då vi flög in till Bogota för två år sedan till exempel. Mycket åska och colombianskt flygbolag.. Men som sagt, har nästan kommit över denna rädsla.

1. Rädd för att bli fängslad i diktatur

Vilka rädslor känner du igen dig?

Det mest irriterande med mina rädslor är ändå hur obefogade de är. Jag menar, flygandet är säkrare än det mesta, ensam i djungeln kan man träffa mycket värre grejer än ormar och att i misstag göra något stort fel då man är i en diktatur är rätt osannolikt.

Ändå har de här stannat hos mig. Fast rädslorna oftast finns långt inne i hjärnan, hittar de alltid en väg upp till medvetandet och då är det svårt att skaka obehaget av sig.


Har du någon gång upplevt någon av dessa rädslor? Hur har det påverkat dig och jobbar du aktivt för att komma över dem? Berätta gärna nedan i kommentarerna.

4 tankar om “Obefogade rädslor då jag reser

  1. Känner igen mig i dina rädslor. Senaste åren har jag blivit lite flygrädd när jag flyger kommersiellt och det är jättestörigt. Vet ju hur säkert det är och vad turbulens är, suck!

    Ormar däremot, aaah har liksom knappt sett ormar hemma i Sverige, så nej fy fanken, såna vill jag inte möta! Så oberäkneliga och vet inte alls var man har dem. Ingen obefogad rädsla ;)

    • Tänkte först skriva att så glad jag är att höra jag inte är ensam med mina rädslor – men sen insåg jag att det är ju inte en bra grej! Hoppas flygrädslan går om och att du antingen inte behöver träffa ormar någonstans – eller blir van med dem :) Kram

  2. Tänker inte heller på saker som lika gärna kan hända hemma. Är mest rädd för djur på mina resor. Människor kan man i de flesta fall kommunicera med men djur är för mig opålitliga. Är sjukt rädd för djur hemma också.

    • Ja men håller med dig där! Känner också att det är lättare med människor än djur. Är inte rädd för djur, men inte heller den största djurfantasten .. ;) Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.