← Tillbaka

Hemlängtan i Bogotá, Colombia – Minnen från världen

Hemlängtan i Bogotá, Colombia - Minnen från världen

När jag var liten hade jag ofta hemlängtan. Var jag övernatten hos en kompis vill jag ringa hem till mina föräldrar – läger kändes ofta väldigt långa. Då jag senare i tonåren började resa ensam, kunde jag ha svårare att somna än hemma, trots att jag njöt av själva resan.

Det här är väldigt klassiskt hemlängtan. Sådan hemlängtan som vi alla antagligen kan relatera till.

Jag växte ur hemlängtan någonstans där kring 18. Med många resor, flera nätter hemifrån i nya miljöer, i olika sovsalar eller alldeles ensam, har jag vant mig vid att inte alltid sova hemma.

Jag upplever sällan hemlängtan eller saknad då jag är utomlands. Är det en arbetsresa jag åkt på och således är ensam, är resan antagligen så kort (under en vecka) att det inte finns tid för hemlängtan. Åker jag själv iväg på en längre resa är det alltid mitt val, och då brukar jag ha kastat mig ut i det nya med sådan frenesi att det inte riktigt blir rum för hemlängtan.

Förutom en gång i Bogotá.

Oöverkomlig hemlängtan utomlands

Oöverkomlig hemlängtan utomlands – Bogotá, Colombia

Det var fem år sedan jag och Patrik åkte till Colombia. Vi skulle stanna i tre månader och hade rest runt i Mexiko i några veckor. Där hade vi dragit på oss världens matförgiftning och låg båda fortfarande i hög feber då vi kom till Bogotá.

Vi sov först några dagar. Blev lite bättre, men inte helt okej. Första gången på flera dagar som jag kollade i kalendern visade det sig vara Valborg, Vappen, i Norden samma dag. En dag vi oftast spenderar med vänner, har roligt tillsammans och njuter av vårens första dagar i Helsingfors.

Hemlängtan i Bogotá

Och där låg vi i hög feber på andra sidan världen. Jag fick en sådan grym hemlängtan! En sådan som river i kroppen och får en att vilja hoppa på nästa flyg hem. En hemlängtan som får en att ifrågasätta hela resan.

Jag försökte Skypa hem till mamma och pappa, men wifin på hostellet var uselt och det blev bara gröt av det hela. Och jag fortsatte känna mig ensam.

Gör något annat för att råda bot på hemlängtan

Gör något annat för att råda bot på hemlängtan

Här någonstans mitt i självömkan fick det räcka. Vi drog på oss kläder och gick ut på stan för att äta. Första ordentliga portionen mat på en vecka fick bli vitt ris, arroz blanco. Bra för magen och tydligen också bra för humöret.

Med energi i kroppen tänker man lite klarare och hemlängtan blir mer hanterbar.

Följande dag var Valborg faktiskt nästan över och vi fortsatte med vår underbara resa. Hemlängtan kan överta tankarna helt och fullt, men som tur är det också snabbt övergående.

Så kämpa på om du har hemlängtan utomlands – det blir bättre!


Har du några erfarenheter av stark hemlängtan? Berätta gärna nedan i kommentarerna!

4 tankar om “Hemlängtan i Bogotá, Colombia – Minnen från världen

  1. Alltså vi upplevde också världens hemlängtan efter vi blev matförgiftade i Marocko. Dock var vi påväg hem samma dag som den kom men ändå! Måste vara något med kombinationen matförgiftad (supersvag) och hemlängtan. Som tur gick det över för er! <3

    • Ååå nej! Men det kan verkligen vara det – svårt liksom att se allt från den ljusa sidan då man mår riktigt pyton. Bra att ni fick åka hem direkt efteråt <3

    • Haha, ja paniken inför hemresan känner jag också bättre till! Den är heller ingen kul känsla – man vill ju liksom bara alltid trivas med allt man gör!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.