Nu far jag – vi kallar detta en sista check före resa

Facebook

Twitter

Pinterest

email

Ryggsäckens innehåll ligger i ett hörn av lägenhet och väntar på att rullas ihop och placeras i väskan. I övermorgon åker vi iväg och kommer inte tillbaka förrän vintern är slut.

Vi måste ännu dammsuga och plocka undan de sista kläderna som ännu torkar i badrummet.

Jag har lagt alla mina dagböcker i en stor låda tillsammans med min kängurusamling, för de ska jag förvara hemma hos mina föräldrar. För värdefullt för att låsa in i källarförrådet dit allt annat personligt åker in.

Vattnat våra 40 grönväxter och torkat av bladen på damm. Bytt telefonabonnemang till något de kallar för parkeringsabonnemang och hyrt bilplats åt henne som nästa vecka flyttar in till oss.

Jag har kramat om alla fina vänner och min kära familj. Fast vaccinationer glömde jag mitt i allt. Trodde liksom jag hade alla man kan tänkas behöva och så visade det sig att vaccin mot tyfoidfeber måste förnyas vart tredje år.

Äsch, får försöka tvätta händerna lite extra.

Äventyr väntar och jag är färdig

Jag känner mig färdig. Jobbet är ännu på hälft, men jag har insett och accepterat det kommer vara så. För vi kommer att arbeta under resan, kanske inte hela tiden, fast så ofta det krävs.

Det fria livet och det livet där man gillar det man gör så mycket, att man gärna gör det på semestern också.

Bloggen hör till jobbet, fast jag har ändå lyckats förbereda några packningsinlägg inför resan, som kommer komma ut de närmaste veckorna. Jag ser framemot att skriva reseskildringar från alla de platser vi kommer att uppleva i Sydamerika.

Rutten vi planerat känns absolut drömmig! Tänk att man alltid ändå känner man får till en bra rutt, trots att allt vid påbörjandet av planeringen är så kaotiskt.

Annat som alltid går på samma vis är, när vi blir sjuka. Patrik fick feber för två dagar sen, gissar min tur kommer om några dagar. Jobbstress som släpper osv.

Längtat en livstid

Det känns som att jag väntat på den här resan en evighet. Och det har jag kanske? Patagonien har jag längtat efter en evighet. Ändå har vi bara förberett denna resa de senaste två månaderna, för först efter att jag sade upp mig började vi planera. Två månader är inget. Samtidigt kanske därför det känns som en evighet, så intensiva två månader.

På resan har vi fixat det vi kunnat, nu tar vi resten som det kommer. Jag är färdig att fara.