← Tillbaka

Vandringsbyn Coroico

20140602-173111-63071250.jpg

Efter ett antal dagar i La Paz tröttnade vi på storstadslivet och allt hostellsocialiserande, så drog på oss länkarna och hoppade in i en taxi med minibusstationen som mål. På stationen är det bara att lyssna efter vilken av alla tanter som skriker ut destinationen man vill till och hoppa in i den minibussen hon erbjuder. På fem röda är man sedan påväg ut ur La Paz och därifrån tar det cirka 2 timmar längs den nya bergsvägen till byn Coroico, som vi valt som vårt gömställe från staden.

20140602-173237-63157127.jpg
20140602-173233-63153791.jpg

Vägen till Coroico är i sig speciell av två orsaker: vyerna i bergslandskapet är fantastiska och vägen blev år 2006, efter en byggperiod på 20 år äntligen klar. Den nya vägen ersatte då den ganska parallelltlöpande vägen Camino de las Yungas (Death Road) som blivit utsedd till världens farligaste väg, som huvudväg mellan La Paz och Coroico. Namnet Death Road fick den smala, slingriga bergsvägen då den ännu var i aktivt bruk, då körde i medeltal 26 bilar per år över bergskanten.. Idag används Death Road bara för turism. För endast 50€ får man riskerande sitt liv rulla ner längs vägen på en mountainbike. Som pris för avklarad prestation får man en nervlugnande drink och en t-skjorta med texten “I survived the Death Road”. Och nej, vi rullade inte ner längs vägen, mest pga. penga- och tidsbrist, men också för att vi hört att det är en lite annan sak att åka ner vägen med cykel än förr i tiden när två bilar skulle mötas på den.

20140602-173505-63305132.jpg
20140602-173631-63391580.jpg
20140602-173633-63393601.jpg
20140602-173810-63490115.jpg
20140602-173915-63555473.jpg
20140602-174034-63634504.jpg

Men tillbaka till vårt mål. Coroico är vandrarnas förlovade land. Från den lilla byn går det vackra trails fullproppade med sevärdheter åt alla håll. Fast att kalla vägarna trails tycker jag är att ta i, antingen går man längs vanliga bilsandvägar eller så är stigen så igenvuxen att den knappt existerar. Men att få promenera igen efter allt buss- och bilsittande var underbart! Struntade i att jag troligen andades in mer damm än syre och att mina igen ovana hikingfötter fick en blåsa efter några kilometer och njöt av de vackra, vackra bergslandskapen. Vi var ovanför molnen större delen av tiden! Eller så var molnen av någon orsak nedanför oss , för Coroico borde vara lägre ner än La Paz. Tempereturmässigt var det i alla fall mycket varmare, aaaaah!

20140602-174212-63732680.jpg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.