Utanför Mexico City finns två enorma pyramider byggda av Teotihuacánindianerna, som tillsammans med Mayaindianerna är två av de mest kända folken före Aztekerna. Den större heter solpyramiden och den mindre månpyramiden och man får gå upp på båda och promenera runt i Gudarnas stad som byn heter. Alla hade talat om hur tungt det är att gå upp på toppen till den större pyramiden och att vi skulle äta och vila ordentligt före, så var lite orolig hur jag skulle klara bestigningen i min post-matförgiftnings snurrighet. Men herregud, mexikaner måste nog vara världens lataste folk. Det tog cirka 5 minuter att promenera upp. 10 med en massa fotopauser. Solpyramiden är alltså 64 meter hög och har ett symboliska antal trappsteg upp, 365 stycken.
Men utsikten! Den var exakt sådan som jag tänkt mig att ett mexikanskt landskap ser ut. Berg, husruiner, torr mark och kaktusar. Trots att P av illamående skäl valde att stanna och beundra pyramiden från marken har jag ändå en massa bilder på mig själv uppifrån toppen. Mycket mera än jag annars brukar ha till och med. Träffade i trappan upp en 50-årig “sportig” italienare med cigarren hängande ur mungipan och han ville att jag skulle ta minst en miljon bilder på honom (med hans kamera då). I utbyte tog han åtminstone lika många av mig.
Efter pyramiderna besökte vi den moderna byn Teotihuacán som är känd för sin kaktustequila och vulkanstenar. Där fick vi bekanta oss med tusen olika stenar av en överdrivet entusiastisk man och smaka på deras olika kaktustequilor. Tequila sägs ju vara bra för magen och så..
