← Tillbaka

Turista där ingen turism finns – Tucumán, Catamarca och La Rioja

San Miguel de Tucumán

Vi har rest till ställen utan massturism tidigare. Till ställen där man sticker ut och får nyfikna frågor oftare än man hinner svara på.

Att området kring Argentinas femte största stad San Miguel de Tucumán, med småstäderna Catamarca och La Rioja, skulle vara ett sådant område kunde vi ändå inte gissa.

I det här inlägget berättar jag hur det är att resa på områden utan turism, gå omkring i farliga sydamerikanska storstäder, bli stoppad av polisen och åka genom vackra bergslandskap.

Hur kommer man på att resa till ställen utan turism?

Hur kommer man på att resa till ställen utan turism?

Vi träffade en kille i Asunción, Paraguay. En argentinare på semester, liksom vi är han ingenjör och vi spenderar några fina dagar tillsammans. Han jobbar och bor i den argentinska staden San Miguel de Tucumán och rekommenderar varmt att vi besöker staden.

Han talar stort och fint om denna gröna storstad i Argentina. Om hur annorlunda den är från resten av landets storstäder och om hur vi kommer älska den avslappnade känslan där. Sagt och gjort, vi bokade en buss från Cafayate till Tucumán.

Cafayate - TucumánCafayate - TucumánCafayate - Tucumán

Detta är för övrigt en väg värt att åka. Kanske en av de mest varierande vägar jag någonsin sett.

I Cafayateändan befinner man sig på några tusen meter över havet och för att komma över till Tucumán måste man över en bergskedja. Älskar dessa smala slingrande bergsvägar och torra landskap med utspridda små byar som skymtar långt nedanför.

Då vi kom upp i bergen mellan Cafayate och Tucumán var dimman tjockare än jag någonsin sett tidigare. Siktet var högst 10 meter framåt och det spöregnade. Ärligt förstår jag inte hur busschauffören vågade köra. Och verkligen inte i den galna hastighet som bussen fortsättningsvis höll-

Då vi kom fram till dalen Tafi de Valle började molnen spricka upp och vi fick åka genom den grönaste och mest hästrika dal jag någonsin sett. Vägen ner till Tucumán var tät djungel och branta stup ner till floden. Värt varje timme!

San Miguel de Tucumán - Argentinas femte största stadSan Miguel de Tucumán - Argentinas femte största stadSan Miguel de Tucumán - Argentinas femte största stad

San Miguel de Tucumán – Argentinas femte största stad

Den mysiga, naturnära känslan från vägen tog abrupt slut då vi körde in i Tucumán. Denna stad är inte grönare än någon annan storstad. Kanske vi hade förväntat oss för mycket, men våra bådas första reaktion var “har vi hamnat i en asiatisk storstad?”.

Den känslan har jag heller inte tidigare haft i Sydamerika, inte ens i det fattiga Paraguay.

Men i Tucumán var det liv och rörelse överallt. Mängder av människor på gatorna, butiker som sålde laddare, underkläder och chivitos, gatuförsäljare, barn som sprang omkring, bilar som tutade. Galet helt enkelt!

Vi tänkte det kanske berodde på att vi var så storstadsovana, men känslan av galenskap och asiatisk storstad försvann aldrig i Tucumán.

Farliga storstäder i Argentina - San Miguel de Tucumán

Farliga storstäder i Argentina – San Miguel de Tucumán

Redan den första personen vi talade med i Tucumán varnade oss för staden. Taxichauffören som körde oss från busstationen till hotellet berättade att detta är en väldigt farlig stad, muy peligroso. Samma sak hände på hotellet, på gatan av främmande människor och då vi satt på restaurang. I San Miguel de Tucumán är kriminaliteten tydligen högre och folk är medvetna om det.

Dessutom existerar turism inte ännu i Tucumán, så folk som ser turister – eller sådana som man klart ser inte är argentinare – hjälper gärna till och varnar.

Vi klarade oss bra under våra fyra dagar i Tucumán. Men vi tog det också försiktigare än vanligt. Om vi var ute och vandrade på något område, och en förbipasserande varnade oss för området eller kommenterade att vi hade framme kamera, så gick vi alltid direkt iväg till ett mer rekommenderat område eller gata.

På kvällarna höll vi oss till de främsta restaurang och barområden i staden.

Vad gör man i Tucumán

Vad gör man i Tucumán

Så vad gör man då i San Miguel de Tucumán? Inte mycket om jag får vara ärlig. Här finns allt man behöver i sydamerikansk tappning, men inga sevärdheter. Man går liksom bara omkring i storstadsvimlet.

Spännande att se denna kontrast, men har du ingen orsak, som vän eller annat, är Tucumán kanske inte värt besöket.

Ställen där ingen turist någonsin satt en fot, småstäderna Catamarca och La RiojaStällen där ingen turist någonsin satt en fot, småstäderna Catamarca och La Rioja

Ställen där ingen turist någonsin satt en fot, småstäderna Catamarca och La Rioja

Från Tucuman åkte vi vidare till två olika småstäder, Catamarca och La Rioja. Det mest minnesvärda är definitivt avsknaden av någon som helst turism och den magnifika Ruta 40.

De båda städerna var absolut unika upplevelser. Mest på grund av att det kändes som att vi var så unika där. Här frågade alla varifrån vi är, woooow Finlandia, och frågade sedan hur länge vi bott här. Som att vi måste bo här för att vara här. En intressant kontrast till turism på andra ställen. Här tog sig också ortsborna tid att tala med oss, fråga om våra liv och berätta om sin vardag.

La Rioja och Catamarca

Det svåra med denna avsaknad av turism, var klart svårigheten att hitta på något.

Här är precis allting stängt och öde för siestan. Tidig morgon är städerna och området kring huvudplazorna packade, medan man några timmar senare tror man befinner sig i en spökstad. Caféerna öppnar igen kring 19 för eftermiddagstet med tilltugg, kyrkan är runt 21 och middag äter man runt 23 på kvällen!

Svårt att anpassa sig!

Catamarcas och La Riojas enda sevärdhetCatamarcas och La Riojas enda sevärdhetCatamarcas och La Riojas enda sevärdhet

Catamarcas och La Riojas enda sevärdhet

Dessutom finns det inga klara grejer att göra i dessa oturistiska småstäder. Man måste verkligen själv göra ett stort arbete att hitta på agenda för dagen. Tala med lokala, fråga runt om bussar och åka långa vägar.

En dag hyrde vi en bil och körde ut till en nationalpark några hundra kilometer från och den dagen var den finaste naturupplevelsen vi hade i området.

Parken Talampaya var spektakulär, med gamla grottmålningar och inristningar, bergsformationer som uppkommit på grund av hårda naturomständigheter och torra ökenlandskap.

Ruta 40Ruta 40

En väldigt fin del av dagen var också att köra en bit på Ruta 40.

Ruta 40 är vägen som går från norra Argentina ända ner till sydligaste Patagonien, Ushuaia. Vi har tidigare åkt bitar av vägen och den är magisk! Byggd genom alla de vackraste områden i landet.

Nu åkte vi genom bergslandskap som fick en att stanna var tredje meter och bara njuta.

Stoppad av polisen gånger fem

Stoppad av polisen gånger fem

Det jobbiga med att hyra bil i detta område var ändå mängde av razzior. Under en dag var vi med om fem razzior!

Razziorna kan handla om allt från att de ber om att få se pass, körkort, bilpapper, till frågor om bagaget, att de går igenom precis allt (till och med hela min handväska och luktade på vår skräppåse??) och har alkotest. En polis på en lite sidogata stoppade oss bara för att han ville snacka!

Det som är bra här, är att polisen inte ber om mutor. Det känns konstigt att måste stå bredvid vägen och se poliser tömma ut och in på bilen. Men man vet ändå det antagligen kommer gå sjysst till.

Inget lätt resmål - det oturistiska ArgentinaInget lätt resmål - det oturistiska Argentina

Inget lätt resmål – det oturistiska Argentina

Jag har tyvärr svårt att rekommendera denna del av Argentina om det inte är en hundraprocentigt lokal upplevelse du söker. Under en lång resa kan det vara intressant att spendera tid så här långt från det vanliga, men det är definitivt fem steg utanför komfortzonen.

Det positiva är att spanskan förbättras i raketfart. Här övar du konstant med att svara på alla frågor du blir ställd hela tiden och det gillar jag. Landskapen är väldigt vackra men svåra att nå utan bil.

Ett väldigt annorlunda resmål!

Tucumán