← Tillbaka

Vandringsäventyr i Nationalparken Repovesi

rebovesi-39

Vi kom fram till Nationalparken Repovesi på en vacker fredagskväll i början av augusti. Hela skogen låg stilla, vinden susade i trädkronorna och sjöns vatten krusade sig lätt. En perfekt kväll på tu man hand, utan en annan själ i närheten.

Det här är fortsättningen på vårt cykel- och vandringsäventyr till Repovesi. Läs om hur det är att cykla ut till skogen här.

biking-16biking-9biking-10rebovesi-4

Repovesi naturskyddsområde har två ingångar, den norra ingången som är den livligare och sedan den sydvästra som vi tog. DEn sydvästrea ingången delar sig på två stigar, en längs den södra finns inga av nationalparkens huvudsevärher (som jag pratar om senare) och den ingången går heller inte att nå med bil. Med andra ord får man vara väldigt ifred om man väljer den södra stigen vid den sydvästra ingången. Det ville vi såklart!

För att ta sig in i parken där måste man dra sig över sjön Tervajärvi på en liten flotte, Ketun Lossi, och det var hur mysigt som helst i den fina kvällen. Därefter fortsatte vi längs de steniga stigarna raka vägen mot vårt hem för de kommande tre dagarna. Först på cykel, men efter några mindre kullerbyttor måste vi ge upp cyklandet och fortsätta till fots.

repovesi-8repovesi-10repovesi-3

Att göra eller inte göra i Repovesi (slå läger, vatten)

Repovesi är sydöstra Finlands största naturskyddsområde för skog och breder ut sig över ungerfär 30 km2. Området blev naturskyddad år 2001 efter att i årtionden varit källa för skogsindustri, och år 2003 grundades Repovesi Nationalpark. Ett rätt nytt område alltså.

repovesi-6

I parken får man inte slå läger var man vill, utan man måste vara i närheten av en eldplats (öppet för egen tolkning). Det finns 12 eldplatser runtom i Repovesi och på Ut i Naturens sida få man en idé om hurudan typ av område det är. Allt vi önskade oss var att få vara ensamma, han och jag mitt ute i skogen, så vi bestämde oss för Määkijä. Man kommer inte längre söderut i nationalparken än just dit, och där var till vår stora glädje nästan ingen. En familj hade hyrt kåtan och ett par tältade bredvid eldstaden – vi slog upp vårt tält bredvid sjön några hundra meter bort. Vi behövde ändå inte eldstad till något då vi tagit med gasbrännaren. En grej vi skulle ha behövt var dricksvatten. Nästan varje eldplats har också en brunn, men vattnet i flera av dem är inte drickbart. Före vi märkte det hade vi redan hällt i oss några liter brunnsvatten, men inget hände som tur. Lite nervös blir man ändå alltid då man druckit vatten man kanske inte borde – i Ryssland drack Pats och jag kranvatten några dagar före tanken slog oss att det kanske inte alls var drickbart.

repovesi-67

På kvällen lagade vi middag vid tältet, drack rödvin efter vår långa strapats och smed planer för vår framtid. De bästa med skogen är väl just det, inget som stör, ingen dator, bara telefon med ett batteri som i något skede slocknar. Det är kvalitetstid, det är tid för varandra! Augustikvällen blev ändå snabbt kall och myggig, så då packade vi in oss i våra sovsäckar och sov som stockar i 10 timmar.

repovesi-15rebovesi-3

Vandring i Repovesi

Följande morgon lagade vi frukost, snörde på oss vandrinskängorna och begav oss ut på vandringsleden. I Repovesi finns det ett antal kortare leder som är runt 5 km styck, och sedan finns den långa Kaakkurin Kierros på 24 km som inte rekommenderas att man gör på en dag eftersom terrängen stundvis är väldigt svår. Vi ville se sevärdheterna i parken och vandra en hel dag utan blodsmak i munnen, så vi bestämde oss för att vandra vår egen väg.

repovesi-25repovesi-26rebovesi-12

Vi gick längs Kapiavesi, förbi ett läger med några fler tält än vid vårt läger, och fortsatte uppåt tills vi kom till den första kända sevärdheten: hängbron i Lapinsalmi som långsamt svajar fram och tillbaka med den stilla rinnande floden 10 meter nedanför. Patrik med höjdskräck tyckte det var sådär.

repovesi-13repovesi-30repovesi-43

Vidare traskade vi. I parken går varje kilometer långsamt, det går upp och ner hela tiden och till min stora glädje var det naturstigar man vandrade på. Naturligt uppkomna stigar med rötter och stenar – inga spånbanor eller annat skit. Det var vackert så det förslog med utsiktsplatser över insjöfinland och tät tallskog. Under dagen träffade vi inte på många andra vandrare heller, vilket också kom som en positiv överraskning. Kan bero på att vi valde alternativa rutter, men oberoende hade jag förväntat mig mer vandrare ett vackert veckoslut som detta.

repovesi-38repovesi-34repovesi-35rebovesi-38

Punkten vi bestämt oss för att luncha på är den 50 meter höga klippavsatsen Olhavanvuori, en lodrät klippa som är den populäraste naturliga klättringsväggen i södra Finland. Så galet, galet fint där uppe, med utsikt över skog och sjö. Dessutom smakar nudlar och kaffe aldrig så gott som utomhus efter att ha vandrat i fyra timmar.

repovesi-37rebovesi-44rebovesi-42

Överraskande möten i skogen

Sedan hörde vi en röst bakom oss, “är du Aris kusin?”, nej sa Pats och tjejen fortsatte sin väg. Jag frågade Pats om hon inte kunde ha sagt Lari eftersom hans kusin heter just det, och Pats sprang iväg efter henne. Det visade sig att Pats kusin satt nedanför den 50 meter höga väggen vi pausat på. Tjejen, hans flickvän som Pats träffat en gång och jag aldrig, är bergsklättrare och de campade där i några nätter. Nedanför berget finns Repovesis största camping och där hittade vi kanske 15 tält utspridda vid sjöstranden. Vi satt och snackade med kusinen och tjejen en stund före vi började vår vandring sydösterut, ner tillbaka mot vårt tält.

rebovesi-45repovesi-61repovesi-42biking-15

Vägen tillbaka gick vi i totalt ensamma, tror faktiskt inte vi såg en enda levande själ. Lugnet som infunnit sig i skogen där i skymningen var magiskt. Vi åt blåbär och choklad för att hålla våra trötta ben i rörelse och gick på små smala stigar som ringlade sig söderut mot Määkijä. Upp och ner, över stenar och rötter. Vi hade i det skedet vandrat runt 20 km och det är långt i den terrängen.

repovesi-9

Vi kom fram till vårt tält och hoppade direkt i sjön utanför tältöppningen. Finns inget bättre än ett kallt, uppfriskande dopp efter en lång dag. Vattnet låg stilla och ingen annan var ute något mer. Vin, mat på gasköket och tankar om livet före vi sött somnade och sov gott ända tills solen kikade in genom tältets myggnät.

rebovesi-6rebovesi-33

Bra och dåligt med Repovesi

Följande dag gjorde vi mindre vandringar i området och sedan var det redan dags att packa ihop oss och cykla hela den långa vägen hem igen. Det kan du läsa mer om i mitt inlägg om att åka på cykeläventyr.

Det negativaste med Repovesi upplevde vi ändå då vi lämnade parken. På parkområdet finns det självklart inga soptunnor – men utanför borde det definitivt göra det! Vi som inte slängde soporna bredvid vägen var tvungna att cykla 15 km med soporna hängande från styrstången, före vi kom till följande by med soptunna. Dåligt!

rebovesi-35

Den här semestern lever jag på länge. Ärligt talat är det en så speciell känsla att själv ta sig ut på äventyr och att vara fullt beroende av det man packat med sig. Under den här fyra dagars minisemestern zoomade jag så totalt ut och återfick så mycket energi att jag inte ens kan tänka mig att INTE göra om det snart. Älskade naturen i det området och hur annorlunda den är från andra delar av Finland.

Vill du ha mer vandringsinspiration eller har frågor på det här, fråga!

repovesi-28

7 tankar om “Vandringsäventyr i Nationalparken Repovesi

  1. Åhhh så mysigt, älskar bilderna! <3 Och har fått dra mig över en sån flotte på egen hand (och typ första gången) just i Finland, de är så charmiga och himla smarta!

    Sen så var roligt med kusinen?! Älskar att han först hörde "Ari" och ba "nej…" :D Vilken tur att ni kom på det, roligt sammanträffande ju.

    Jag blir själv riktigt sugen på en sån här tur… Nu har jag ett stormkök i min ägo i alla fall, så jag är typ redo!

    • Tack Jennifer <3 Det är så himla härligt med överraskande möten. Vanligtvis bor han i Sörnäs och aldrig har vi sprungit på varandra i Helsingfors inte. Vi ses imorgon, så kan vi tala mer camping! KRAM

  2. Hej! Jag älskar din blogg! Jag har också en blogg (jag är kanske ny i blogs). Kan du checka den och säga vad du tycker? Tack så mycket!
    inmywayaroundtheworld.blogspot.com

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.