← Tillbaka

Den långa vägen hem från Centralamerika

Santa-Teresa-29Santa-Teresa-35

Syd- och centralamerikaromantiker som en är, har jag sällan något negativt att säga om den kontinenten. Men det finns ändå en grej som suger riktigt hårt och det är hur sjuttons långt ifrån Norden det är.

Att flyga från Europa till Sydamerika tar åtminstone 12 timmar, på det läggs ännu till flygtiden till destinationen för long haulen. Direkta flyg från Norden hittar man inte.

I det här inlägget vill jag berätta om vår jobbigaste hemresa från Sydamerika, vilket alltså var den här flygningen vi gjorde hem från Panama.

Hemresan Panama City – Helsingfors

Santa-Teresa-36

Vi flög Avianca från Panama City till Bogota, flyget var i tid, vi fick brakmåltid ombord som alltid då man flyger i Sydamerika och allt verkade fine. Tills vi nådde Bogota och turbulensen blev starkare. Det är inget nytt, högt uppe i bergen förekommer det ofta stora och överraskande luftgropar. Det som var nytt för oss var ändå vyn över staden; Bogota ligger uppe i bergen och är omgivet av ännu högre berg.

Ovanpå hela staden låg ett tjockt lager av moln, som ett lock, och det blixtrade som tusen. Vi fick inte inflygningstillstånd och i över en timmer cirklade vi runt åskstormen och beundrade blixtrandet. Det var en galet mäktig syn, fast själva landningen efteråt var lite obehaglig då planet hoppade och skakade alldeles tokigt. Patrik sa att det klart var den starkaste turbulensen han upplevt.

Santa-Teresa-37

Väl i Bogota småsprang vi mot vårt följande Lufthansa flyg som skulle ta oss till Frankfurt och fick boarda direkt. Strax rullade vi ut mot startbanan men där sa det stopp. Vi hade hamnat in i en lång kö av flyg som skulle lyfta och ännu längre som samtidigt skulle landa. Åskvädret hade satt flygplatsen i en loop av förseningar och efter kanske 30 minuters väntan meddelade kaptenen att vi nog skulle vänta länge på att få lyfta. Dessutom stängdes den längsta startbanan tillfälligt, och den var den enda som vårt tunga plan kunde lyfta från.

Flygvärdinnorna började tissla om att mat och dryck skulle ta slut och wc:n skulle bli full. Och vi väntade. Efter nästan fyra timmar på startbanan kom vi äntligen iväg på vår 13 timmars flight mot Frankfurt. Puh.

Santa-Teresa-34

I Frankfurt landade vi 3.55 timmar sent och hade missat vår connection. Här lärde vi oss dessutom en läxa om att alltid försöka boka ihop flyg. Nu hade vi separat biljett hem till Helsingfors och Lufthansas service desk slog bara ut med händerna då vi frågade vad vi skulle ta oss till. De sade att det inte var deras problem att vi missat flyget och inte kunde göra något för oss. De erbjöd oss att köpa flyg från Frankfurt till Helsingfors för 750€ styck, vilket vi klart inte hade råd eller lust till. De gav oss en matkupong och skickade iväg oss i äkta “out of sight, out of mind” anda. Verkligen usel service.

Santa-Teresa-38

Efter mycket research köpte vi flyg hem till följande morgon, sov på flygfältet och spenderade natten med att ansöka om skadestånd från EUclaim. Vi får se hur det går.. Nästa år tror jag ändå vi köper ett allt i ett flyg!

1 tanke om “Den långa vägen hem från Centralamerika

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.